De fyra politrukernas fem punkter

Det nya gänget ledarpolitruker inom socialdemokratin går i dag på DN Debatt ut och berättar att de har en ny affärsplan för Sverige. Från deras egna led hörs redan gnäll och gny om ordet ”affärsplan”.

Men det är inte i ordet ”affär-” problemet ligger. Det är i ordet ”plan”.

Regeringar och politiker ska överhuvudtaget inte upprätta planer för ekonomin, de ska hålla fingrarna bort från den – de ska möjligen se till att ingen säljer livsfarliga produkter eller aktier i något som inte finns; typ brasilianska guldgruvor – i övrigt bör marknaden sköta sig själv. Det innebär inte att kapital och storbolag ska få härja fritt – det ska alltid finnas krafter som organiserar dem som arbetar och som företräder dem när det gäller löner, försäkringar och villkor. Vad vi behöver är en fri marknad och starka fackföreningar (vilket innebär att de är förnuftigt ledda, korkade fackföreningar går alltid till slut under.)

I de fyras gängs affärsplan handlar åtminstoen tre av punkterna om sådant de med största säkerhet inte vet någonting om; och formuleringen om hur ”innovationen ska sättas i centrum” är en kombination av storhetsvansinne och bristande verklighetsförankring. Smaka på den här formuleringen:

” Det svenska innovationsarbetet ska koordineras på högsta politiska nivå och kommer, om vi vinner valet, att ledas av statsministern.”

Om statsministern nu är så jävla bra på innovationer så ska han väl starta företag inte vara statsminister.

Det hela är bara så sorgligt dumt.

Och de svenska företagarna jublar. De vet att det här innebär att Löfven lovar att sprätta iväg mer bidrag till dem. Mera stödmiljarder i olika former. De stora svenska företagen vill inte ha konkurrens och en fungerande marknad. De vill leva som bidragstagare.

En riktig socialdemokratisk regering skulle säga att arbetarrörelsepolitik är att låta dåliga företag gå under så att de bra kan växa. De skulle säga att det innebär arbetslöshet och omställningsproblem men att det löser man genom att drastiskt minska skattetrycket så folk har råd med egna vettiga försäkringar.

En riktig socialdemokratisk regering skulle säga att all skapande kraft finns hos de verkliga entreprenörerna och hos det arbetande folket och att staten är börda på allt verkligt företagande och allt arbete – därför ska staten minimeras så vanliga människors frivilliga organisering kan få livsrum och det civila samhället blomstra.

Se det – det vore ett program att gå till val på. Ett program som kunde ena folkflertalet.